Knasterfaster

Sambon och jag har varit ett par i mer än halva mitt liv. Typ i förrgår eller igår träffades vi för första gången för 23 år sedan. Vet inte säkert vilket datum som gäller men det var inte den 7 juli. Jag älskar honom.

Förutom att jag är kvinna och han man så är vi väldigt olika när det gäller sömn. Efter 44 års träning så har jag blivit expert på att somna. Om jag lägger mig eller sätter mig så somnar jag. Hur enkelt som helst. Det tar som mest ett par minuter. Sambon har tränat i 46½ år på att inte somna. Han är expert på att hitta orsaker till att inte somna in. Det kan vara för varmt, för kallt, för mycket oljud, för knölig madrass, för varmt täcke, för kallt täcke, för ljust eller för mörkt. Han kan vara hungrig, törstig, orolig och rastlös. Han har dessutom svårt att somna om jag redan sover. Det där sista är verkligen ett problem. Allt det andra går det att göra något åt. När jag har sovit i vad som känns ett par tre timmar så brukar jag vakna för att jag är törstig eller behöver kissa, oftast pga bägge de orsakerna. Då är Sambon fortfarande vaken. Det var inget undantag inatt. Jag gick upp och kissade och drack vatten och gick och la mig igen och var precis på väg att somna in när Sambon säger "Nämen ligger du här! Oj, så förvånad jag blir!" Han är rolig också. För jag har legat där, till höger om honom i dubbelsängen i 22½ år. Vi väntade ett halvt år innan vi flyttade ihop. Jag skrattade mig pigg och Sambon somnade faktiskt före mig!

Nu skulle jag skriva något annat roligt men jag har glömt vad det var.
Det är solregn här. Jag älskar solregn! Sambon cyklade iväg förut för han skulle på fotbollsmatch. Han cyklade i shorts och kortärmat och när han satte sig på cykeln så sa han "Vilken härlig kväll det ser ut att bli!". Fem minuter senare vräkte regnet ned. Haha