Drama med liten gumma

Nu är vi hemma!
Våra djur, marsvinen och kaninen, var inte med oss under midsommarhelgen. De fick stanna hemma i sina uteburar med ganska mycket extra gott att äta.
Det första vi gjorde när vi kom hem var förstås att gå till djuren för att visa att vi var hemma igen. Då var Zilla (marsvinet) inte där! Burgallret var helt utan några glipor så hon kunde inte ha smitit någonstans. Hon var inte inne i buren, vi lyfte på locket och tittade flera gånger för säkerhets skull. Hon var som uppslukad av jorden. Jorden! Zelda höll ju på och grävde en grop innan vi for. Gropen var också borta! Gropen var täckt med jord och fint tilltrampad. Kunde Zilla....? Fasa! Sambon började gräva bort jorden. Han sniffade lite vid ingången och kom av sig... Allas blickar riktades mot mig. Mamma, gör någonting! Jag vågade sticka in handen i hålet och känna efter. Jag kände något mjukt, hårigt och orörligt där inne. Oj,oj oj, hur ska jag klara av detta? Jag hämtade mina trädgårdshandskar och en liten spade. Försiktigt, försiktigt grävde jag mig in i hålan och kände efter en gång till med handen. Rörde hon sig inte lite? Jo, visst gjorde hon det! Hon levde! Åh, men hur skulle jag få ut henne? Hon vände baken till och bakdelen var för stor för öppningen. Jag lirkade med henne en en stund och Största lockade med en morot. Till slut lyckades jag få ut henne i friheten! Vilken lycka! Vår lilla gumma! Kan det ha varit Zelda (kaninen) som lurat ned henne i gropen och täppt till ingången?! Zilla blinkade några gånger när hon kom ut i friheten och började direkt att äta av moroten. Hon såg ut att vara lite stelare än vanligt när hon hoppade in i buren men annars såg hon ut att må prima. Puh, vilken dramatik! Tur det blev en solskenshistoria. :)