STRESS

Någon i den här familjen har en speciell dag imorgon. Det är inte jag, Minsta, Största eller Mellan som fyller år. Sambon önskar sig nog bättre frramförhållning av mig i födelsedagspresent. Men alltså jag HAR läget under kontroll. Jag vet vi vad ska äta. Imorgon bitti ska jag fundera på vad vi ska äta. Jag sitter hellre här, under min filt, tittar på Xfactor och har det lugnt och skönt och luktar på chipsen. Sambon tog med sig Mellan i bilen och åkte och handlade för en stund sedan... Han pepprade mig frågor om vad vi ska äta, om vi har Vim hemma och det ena och det andra innan de for. Han tycker att jag engagerar mig för lite. Hur mycket energi kan man kräva av en människa att ha kvar i kroppen efter en heldagsutbildning i coaching/handledning mellan 08.30-17.15 toppat med mathandling och matlagning? Ni som läste vad jag skrev i går minns kanske att jag inte var hemma förrän efter kl. 21 efter att ha varit på ett dränerande föräldramöte. Det är INTE för att jag inte bryr mig. Det är INTE för att Sambon inte är värd ett kalas.  Det är INTE för att jag sätter mig själv i första rummet. Det är INTE för någonting alls mer än jag jag TRÖTT. Det är INTE för INTE som jag sitter här nu och känner att jag är värd lite soffmys.

Nu är Sambon och Mellan hemma igen De har packat upp det de har handlat och nu har det börjat dofta Wc-rent ända hit till mig här i soffan.

Jag har köpt en födelsedagspresent till Sambon. (Det har jag i alla fall gjort!) Nu har jag fått en känsla av att han redan har det jag har köpt. Har ett svag minne av att han visade mig den här saken en gång. *Suck*

Morgondagen kan bli hur bra som helst. Eller så.

Ps. Jag luktade inte på chipsen. Det lät bara roligt att skriva så.