Jag är väldigt mycket en lustmänniska. Jag gör nästan bara sådant jag har lust med. Svärmor är väldigt mycket en pliktmänniska. Jag tror att det är en generationsfråga. Gör ni många saker för att det är er plikt även om ni inte alls har lust?
Ikväll är Sambon (Ska jag kalla honom Roy eller Svenne? Något som har något annat bra namnförslag?) och Minsta och spelar brännboll med alla barn och föräldrar i Minstas klass. Jag hade absolut inte den minsta lust att vara med och jag slapp! Minsta tyckte att det var bara bra att jag stannade hemma för det skulle vara barn mot föräldrar och om jag stannade hemma så blev de ju en mindre i föräldralaget! Jag har så fruktansvärt dålig kontakt med de andra föräldrarna i Minstas klass så egentligen borde jag vara med för att "lära känna" dem men det har jag ingen lust att göra. Förhoppningsvis har Minsta bara ett år kvar i den där klassen. Barnen känner jag för jag har varit med Minsta väldigt mycket i skolan. I fredags var jag t.ex. med då de var på utflykt. Jag tror att barnen är bra mycket trevligare och roligare att umgås med än deras föräldrar.
13 kommentarer:
Måste erkänna att jag gör rätt mycket av PLIKT, jag skulle önska att jag var mer LUST-människa. Men jag tränar på det...
hmm, jag gör nog en del av plikt,men också mycket av lust :)
Både och, men jag vill helst ha en kombo ;-) Jag har också dålig kontakt med föräldrarna...
Både av plikt och lust faktiskt.
Jag är i allra högsta grad lust-människa! Visst, jag gör saker av plikt också, men det är sällan det. ;-)
Jag bor ju på landet och här får man bra kontakt med föräldrarna eftersom man alltid går med eller kör barnen till kompisarna. Vi umgås mycket också här i "grannskapet" (ett grannskap som sträcker sig över flera kilometer hihi)
Och om jag brukar komma in och läsa svar på kommentarer? Japp, det brukar jag.
Jag är väldigt mycket lust-människa privat, men känner väldigt mycket plikt på jobbet. Det bästa är nog att göra det som känns bäst. Kombo är bra, precis som som Venus säger ovanför. En stor kram till dig!
Min heter Gubbe, med stort G! Du får låna det om du vill. Ja inte själva Gubben då, men namnet!
Hm...personligen brukar jag helt strunta i skolans trams. Föräldramöte går jag på om jag måste.
Och nej, jag känner inte barnens föräldrar i klasserna. Och ärligt är jag inte direkt intresserad av det heller så..äh, det finns annat i livet som är roligare att lägga tid på!
Är en bådeoch person. Har stark plikt mot döttrarna bl.a med åratal som fotbollsmamma trots minus noll intresse men vägrar gå på föräldramöten eller andra tidskrävande fånerier. Jag har med åren blivit klokare o gör numera sånt jag gillar eller har nytta av, resten skiter jag i.
Shamrock: Bra att du tränar!
Malla: Jag gör ju förstås också en del av plikt men det mesta gör jag bara om jag har lust!
Fru Venus: Önskar jag hade bra kontakt med åtminstone en utav föräldrarna. Det skulle kännas bättre då tror jag...
Gafflan: Jo det är väl oftast så det är för de flesta.
Finnpajsaren: Om man bara gör saker med pliktkänsla tror jag att det är stor risk för att man blir bitter... Åhhh, jag vill också ha goda grannar och bra föräldrakontakter. Så var det när vi bodde i Oxelösund. Här vet jag inte ens vem som bor två hus bort fast vi bott här i 10 år nu. ):
Alexandra: Det går ju inte att bara vara en lustmänniska. Det skulle inte bli så mycket gjort på jobbet då. (;
Tantaluran: Tack för erbjudandet. Jag skall fundera på saken.
Huskatt: Jag tycker om att gå på föräldramöten. Sant!!! Tyvärr har jag dåliga erfarenheter av möten/samtal med föräldrar i Minstas klass så därför är jag feg och undviker att träffa dem. ):
Madlar: Det gör du rätt i! Du är då klok. (;
Och nu har du ingen blogglust? Så kan det va. :-) Kram.
Finnpajsaren: Jag hade ingen lust först men nu har jag skrivit! Kram.
Skicka en kommentar