Det nya året har börjat bra. Det har snöat!
Till nyårsmiddag blir det Hasselbackspotatis och kycklingfilé med parmaskinksrock i en sås på grädde, kalvfond och balsamvinäger. Dryck: cider.
Jag har två nyårslöften.
1. Att njuta mer av det som är precis när det är. Att glädjas utav det lilla. Tänka på att framtiden börjar nu och inte sen.
2. (Kan låta motsägelsefull med tanke på ovanstående med det är det inte). Att se till att jag hela tiden har roliga händelser att se fram emot.
6 kommentarer:
Jag tycker att det är två fantastiskt bra löften du har. Gott nytt år!
Vilka bra löften. God fortsättning!
Bra löften. God fortsättning!
Bra löften! Gott nytt år och god fortsättning!
Vad roligt med din bild, det är ju eken utanför mitt fönster! Den eken kan jag berätta en sann historia om, men då tror jag att jag kopierar inlägget från min egen blogg som jag skrev om just den här eken.
Ekarna står på en allemanstomt som inte får byggas på. Det är ett himla ståhej med dessa ekar, gubbar från kommunen brukar komma lite då och då och borra i dom för att kontrollera friskheten , dom sågar av grenar så försiktigt så och dom står och stirrar på det i timmar.
Sist jag såg dom och det var i våras så gick jag ut och frågade vad dom stirrade på!?
5 karlar stod där och tittade på trädet. Dom trodde nog att jag trodde att dom var skumma! Och det trodde jag faktiskt också. Men, en man kom fram och hälsade i handen och presenterade sig. Han var från kommun.
Ekarna skulle besiktigas. Ja, jag har ju alltid varit svag för män som är trevliga och är i naturen en som tror gott om alla så jag köpte det!
Så, då kunde jag få dra min historia om ekarna, dom är nämligen två som står alldeles bredvid varandra.
Men, den ena av dom, den som ligger lite på en höjd, den har varit galgbacke förr. Det var det sista stället man hängde folk på innan man flyttade ut till djurkyrkogården som det nu är idag, och avrättade folk där .
Tänk att utanför mitt vardagsrums fönster så har det varit en plats där åskådare såg på när människor hängdes!
Historian är faktiskt sann, jag har fått veta detta av en granne som var fotograf på NA , men som tyvärr inte lever längre. Historia i närmiljö var ett stort intresse för honom. Ska kanske tilläggas att jag bott här sen jag var liten, min pappa byggde huset som vi numera äger, så det är kanske därför som jag värnar om mina ekar extra mycket. Så numera är det en bra plats att fotografera på.
Ja, tillslut lyckades vi tjoa och distrahera kissen så mycket att han tog sig nedåt istället för uppåt.
Skicka en kommentar