Stress

Sambon och 9-åringen har åkt iväg till tandläkaren. 9-åringen skulle vara där kl. 10. Sambon och jag hade inte gjort upp om vem som skulle följa med dit. Jag satt min väckarklocka på 08.20 igår kväll när jag la mig ifall om det skulle vara jag. Det blev sambon. Han sa det själv. Han har ju körkort och det har inte jag. Skönt tänkte jag när han sa det för då kunde jag ta det lugnt, blogga lite och kanske boka några biobiljetter. Jag tog min laptop och låg kvar i sängen. Sambon låg också kvar i sängen. Det var jobbigt. Det stressade mig att han aldrig gick upp. Till slut kunde jag inte låta bli att säga till 9-åringen att han nog borde klä sig och äta frukost för att hinna till tandläkaren. Sambon sa *suck* och gick upp. Då var klockan 09.27. Han skulle äta frukost och läsa tidning. När 9-åringen ätit sin frukost satt han sig vid datorn. Jag var tvungen att ropa till sambon: vill du  ha hjälp att skotta fram bilen? Då gick han och borstade tänderna. Jag ropade åt 9-åringen att borsta tänderna och klä på sig ytterkläderna. Klockan var 09.51. Nu tyckte plötsligt sambon att de hade bråttom. Skynda skynda. 09.54 smällde ytterdörren igen. Vi är väldigt olika när det gäller tider sambon och jag. De kom säkert dit 09.59.58. Det tycker sambon är i god tid. Jag skulle ha varit i väntrummet hos tandläkaren kl. 09.45 om jag hade följt med 9-åringen. Ibland tycker jag att det bara är charmigt att sambon är sådan när det gäller tider. Nu är klockan 10.26 och de är hemma igen. Det har gått bra hos tandläkaren!