Min mormor satt alltid på en stol framför vedspisen. Nu sitter jag på en stol framför elspisen. Jag steker köttbullar. Min mormor föddes 1891. Hon lever inte. Min morfar föddes 1878. Han lever inte heller så värst, han dog 20 år innan jag föddes. Mormor minns jag lite grann. Hon såg ut som en sagotant med snälla ögon, huckle, kjol, blus och förklä (förkläde alltså men mormor sa förklä). Mormor var från Dalarna. Morfar var rospigg. Hur de träffades vet jag inte. De var Sveriges första sambopar (tror jag). De bodde ihop i Roslagen och fick sex barn tillsammans. Mormor köpte ringar på auktion som hon använde för att slippa skämmas inför andra. Mormors mamma sa en gång att "jänta har bleve så märkvärdi, ho kaller pärena för potatis". Mormor arbetade med att gå och mjölka åt bönderna att tvätta mattor i isvakar. Mormor var 46 år när min mamma föddes. Stugan som min mormor bodde i och som min mamma växte upp i var på ett rum och kök. Rummet kallades för kammaren och var finrum. Mamma fick dela säng med mormor och morfar. En gång frågade mamma vad de hade haft för sig på natten. Då svarade mormor "pappa försökte komma över till din sida men jag motade honom jag".
8 kommentarer:
Underbar berättelse :-)
Förstår varför du är en raring. Nattikram!
PS. Vi säger förklä ännu :-)
Säger som Venuskan - härlig berättelse
Väldigt fin berättelse. Håller med Fru Venus.
Jahaaa...så det är du och min sambo som sitter när dom steker nått på spisen! Min sambo gör ofta det och jag skakar på huvudet och säger:
- du måste vara den enda som sitter på en stol framför spisen. MEN icke, det är du och han;)
Jättefin berättelse du delar med dig av. Som en liten novell. (inte för att jag direkt vet hur en novell ska vara men det känns så iaf;))
Tänk att vi KVINNFOLK alltid kommer på nått smart att säga i alla situationer:D
Sköt om dig!
Kram Eva
Du är för härlig ;)
Ljuvlig liten historia.
Min mormor sa oxå förklä :)
Min farmor stod också alltid vid spisen och när vi andra satt och åt vid bordet så satt hon obekvämt på en stegpall vid köksbänken. Ingen sa något om det där vad jag minns. Det bara var så. Känns helt ofattbart nu i efterhand. Helt utanför var hon ju.
Vad mycket du vet om dina morföräldrar. Det var en gullig berättelse om dem.
Hahahaha! Underbart!!! Jag älskar sådana här historier!
Tänk vad annorlunda det var bara för några år sedan... och ändå har egentligen nästan inget förändrats.
Om ni ska sätta in spiraltrappa så se till att den inte gnisslar eller "rickar".
Kram
Mika
Skicka en kommentar