Lyssnar på radio. Sommar i P1. En repris. Jag tänkte att eftersom jag ändå sitter här och bara lyssnar så kan jag ju passa på att skriva samtidigt så låter det som om att jag jobbar.
Nu märker jag att det är ganska svårt att lyssna på något och skriva något annat. Det är jag inte van vid. Jag brukar ju skriva det jag hör. (Jag är läkarsekreterare).
Det jag lyssnar på just nu hörde jag igår också så för tillfället kan jag lyssna med ett halvt öra. Det är Cladia Galli som pratar. Hon som spelar storasyrran i Svensson, Svensson om ni sett det någon gång. Just nu spelas Metallica och det gillar jag. Jag älskar sådan där musik som liksom sliter lite i mig.
Idag ska jag äta mat till lunch. Varm mat alltså. Fisk. De senaste tre veckorna har jag ätit fil till lunch. Fisk är nog bra. Undrar om jag klarar mig på en halv portion? Jag håller ju igen. Jag har hållit igen, bantat, i tre veckor nu tror jag. Det konstiga är att jag känner mig fetare. Låren är som…som…jag finner ingen liknelse…som…låren på en jättetjock tant. Jag är en tant med jättefeta lår!
Nu pratar Galli om loppis. Hennes mamma har visst rensat i röran. Jag skulle också behöva rensa i röran. Jag har stått på loppis för länge sedan. Det gick inte så bra. Jag sålde inte så mycket. Ingen ville ha mitt skräp. Jag hade några kaffekoppar med mig och de sålde jag. Vem dricker kaffe i kaffekoppar nuförtiden?
Nu har jag ätit lunch. Inte fisk. Jag hade nästan inga pengar i plånboken!? Det fick bli ”bredvid”-sallad för 18 kronor i stället. Jag blev mätt men jag fryser.
Lets Dance…åhhh, tänk ändå om man kunde få vara med i det programmet!!! Jag skulle inte vilja vara med som mig själv för jag vill inte bli någon kändis, inte ens någon halvkändis vill jag bli. Jag hade velat vara med som Cladia Galli! Precis som hon! Ung, snygg och leverera dans och underhållning till 100%. Jag kan inte dansa. Försöker jag så snubblar jag över mina egna fötter.
Jag ställer inte upp på att tycka till i dagstidningen. Ni vet när de stannar folk på gatan och så får de tycka till om något. Jag skakar på huvudet och går. Igår hade vår dagstidning frågat fyra personer på gatan: ”Har du gjort någon god gärning i sommar?” En kille svarade ”Jag har varit snygg så att andra har haft något att titta på”. Ha, ha. Det tyckte jag var ett bra svar. Jag tittar gärna på vackra människor. Varför skulle jag inte göra det liksom? Allt som jag tycker är vackert tittar jag på.
Nu pratar Galli om sina tvångstankar. Otäckt. Hon har varit riktigt sjuk. En sak hon gjorde vara att säga ”Hej då, jag älskar dig” till allt hon slängde! Tvångstankerierna tog två timmar ifrån henne varje dag.
Kärlek. Nu pratar hon om kärlek. I 21 år har jag och Sambon varit ett par. Jag härmar Galli nu och säger – Det är magiskt! Det är det faktiskt. 21 år – det är ju inte klokt. I halva mitt liv!!! Jag är så tacksam. Vi har det fint tillsammans. Framförallt har vi roligt tillsammans. Vi har kul ihop! Sambon läser min blogg. Nästan varje kväll läser han vad jag har skrivit. Jag älskar när han läser och småler. Ibland är det som om han ser mig genom era ögon och det känns som att älskar mig ännu mera då. Jag önskar att flera kunde få ha det som vi.
Jag har tänkt ibland på om det skulle ta slut mellan mig och Sambon. Det kan ju hända. Jag brukar förresten inte tänka ”om” det händer utan ”när” det händer. Då ska jag komma ihåg att vi har haft väldigt många bra dagar tillsammans. Så länge man älskar någon så står man liksom ut med varandra. Jag kan tänka mig att om jag slutar älska Sambon så kommer jag reta mig vansinnig på att han aldrig ser att kompostpåsen är full och andra sådana bagatellsaker.
Nu är programmet med Cladia Galli slut. Jag fortsätter nog skriva en stund till. Jag väljer att lyssna på en man nu. Johan Rabaeus.
Nu kom jag på en sak som jag tänkte på imorse när jag var ute och cyklade. Det skulle vara väldigt kul att ha en bloggträff men var skulle man träffas??? Var är det mest rättvist att man träffas? Jag har hört någon gång att Örebro är Sveriges jämviktspunkt, dvs om man sätter en kartnål på Örebro så blir det jämvikt mellan alla bergen norr om nålen och det som är ligger till söder om nålen. Inte mittpunkt alltså. Utan jämnviktspunkt. Var ligger Sveriges mittpunkt? Jag gogglar det… Det är Ytterhogdal. Jag brevväxlade med en tjej där när jag var barn. Det ligger ganska svåråtkomligt vá? Östersund och Ånge brukar också ta åt sig äran av att vara Sveriges mittpunkt. Östersund… Till Östersund är det väl inte så svårt att ta sig, kanske. Vad säger ni? Skulle vi kunna träffas i Östersund? När?
Han är riktigt intressant att lyssna på den där Rabaeus. I början av sin karriär fick han höra ”Man kan inte göra tårta av skit”, dvs. att han inte var lämplig för skådespelaryrket.
En sak av många som är konstig med mig är att jag oftast tycker att jag inte har rätt till det bästa. Jag nöjer mig med det näst bästa. När jag är på toa så tvekar jag inför om jag skall välja full spolning eller inte. Det blir oftast halv.
Skulle ni kunna tänka er att sommarprata i radio? Det kan inte jag tänka mig att göra. Jag vill inte synas och jag vill inte höras heller. Min röst skulle inte hålla för att prata i nästan 1 ½ timma. Ingen skulle orka lyssna på mig. Jag skulle låta knarrig. Jag skulle inte veta vad jag skulle säga heller. Vad har jag att prata om? Jag har inte varit med om något och jag har inga åsikter.
12 kommentarer:
Rabeus var en riktigt bra sommarpratare speciellt episoden om undulaten. Annars tycker jag att kvaliten varit låg denna sommar, inte många pärlor.
Vad underbart att vara ihop så länge och fortfarande älska varann så himla mycket. Jag hoppas kunna hitta kärleken och känna så med. Ibland blir man lite deppig och undrar om man inte ens är värd någon att älska eller vad fan problemet är. Men jag tänker efter ett deppbryt att förmodligen är det inte riktigt läge ännu för mig att träffa honom.. Det finns en plan... För alla! Kram
Jag tror att jag skulle vilja/kunna prata, om jag fick prata om vad jag ville och som "Fru Venus", alltså anonym :-) Jag tycker du och sambon ska hålla hårt i varandra och skippa alla "när" tänkar, basta! Mannen läser också min blogg, på gott och ont ;-), eftersom han "blandar sig i " ibland! Skickar "paket imorgon! KRAM!!
Min make läser också min blogg och sitter och ler. Vi har också kul ihop, jag tror det är en av anledningarna till att vi hållit ihop i 32 år för det har varit nära haveri många gånger. Och så pratar vi mycket med varandra. Ibland i munnen på varandra för att vi båda har så viktiga saker att säga. Vi kan också bryta ihop i skrattattacker tillsammans, jag antar att det inte ser riktigt klokt ut.
Östersund blir bra för dit har jag anknytning; jag bodde där mina tre första år i livet.
Jag känner igen mig i att nöja sig med det nästbästa. Därför övertar jag alltid saker från maken och döttrarna, kan vara allt från kläder till datorer. Men det har också att göra med att jag tycker det är slöseri att slänga funktionsdugliga grejer. Jag spolar dock nästan alltid på full spolning.
Jag har också spenderat halva mitt liv ihop med min make! HALVA LIVET...och självklart så tänker man tanken OM det inte skulle vara vi två någon gång och fast jag irriterar mig något så in i glödheta på honom emellanåt så vill jag inte byta. Han är min bästa vän, pappa till mina barn, min partner, min älskare, mitt liv...Han é min man...*sjunger*
Om det skulle vara bloggträff i Östersund så skulle jag åka 795,6 km enkel väg eller 11 tim och 7 min, det är en bit det!
Att vara sommarpratare skulle jag säkert kunna vara, det finns alltid något att prata om.
Kramar.
Uppenbarligen så har du massor att säga! Så klart att du skulle kunna sommarprata...om du inte vill synas så kan du fortsätta sommablogga!
...jag ställde upp på lokaltidningens tyck till en gång... Dom frågade om vilken karaktär i Seinfeld jag gillade mest(serien som gick för flera år sedan). Jag svarade att jag gillade Kramer. Antagligen tyckte journalist killen att det var ett tråkigt svar för han skrev om det till en lång utläggning... så blev jag "Seinfeld-nörd" i mina vänners ögon... jag gör inte om det.
I år missar jag alla sommarpratare (utom Akraka för då satt jag i bilen). Jag tror du skulle bli en bra sommarpratare. Själv skulle jag gärna sommarprata, jag tycker jämt en massa saker som ingen vill lyssna på. I radion skulle ju folk lyssna vare sig de vill eller inte...
När jag tänker efter har jag och maken oxå varit ihop mer än halva livet. Oj vad gamla vi är....men han läser inte min blogg. I möjligaste mån undviker han att läsa över huvud taget. Där är vi olika, jag läser allt jag kommer över.
Är det ingen som äger en stor camping eller liknande där man kan ha bloggträff?
Jag glömde det viktigaste. Jag spolar alltid på full spolning. Jag är rädd att allt inte försvinner annars
Madlar: Berättelsen om undulaten var fin! Tina från Örebro tyckte jag väldigt mycket om!
Melinda: När du minst anar det så kommer du möta din kärlek. Jag känner på mig att det kommer att bli snart. ;)
Fru Venus: Igår blev Sambon svartsjuk för att jag gjort "det" i en eka för 22 år sedan. Han sa att jag tänkte på ljusa minnen. Va f**n jag bröt ju foten - det var väl inget ljust minne?! Du skulle vara underbar som radiopratare. Jag ser fram emot paketet!
Nilla: Låter härligt med mycket prat! Det är fint av dig och mig att nöja oss med det näst bästa. Vi är miljövänner du och jag! Jag har ingen aning om hur långt jag har till Östersund. Hoppas det går tåg dit.
Nu har jag gått och sjungit "Han é min man" hela kvällen. Tack för det! Oj, det var fasligt vad långt det är för dit till Östersund!
Mika: Usch så jobbigt med den där Seinfeld-grejen. Jag tyckte också att Kramer var bäst! (;
Shamrock: Jag lyssnade lite på Akraka jag också. Hon och jag har bott i samma stad och gått i samma plugg! Det finns alltså människor som inte läser?! Ibland när jag pratar så känner jag mig som en radio. Jag maler på om allt möjligt och ibland sjunger jag. Ingen lyssnar. Hoppas någon äger en camping!!!
Du är absolut värd en hel spolning! ;)
Det var ett långt inlägg. Ett långt och bra dessutom. Jag ska sova nu men ville bara säga att det var så fint skrivet om er kärlek :)
Vet du...jag tror att du skulle vara grym sommarpratare. Du skriver ju så himla bra och roligt.
Jag älskar att du tycker att du och sambos år tillsammans ärr magiska. Att du drömmer om en lets dance karriär och att du tänker på bloggträff. Underbara du!
Finnpajsaren: Tack! Kärlek är bra att ha.
Alexandra: Kanske jag kunde skriva en text och låta någon annan läsa upp den?! Kärleken är magisk. Så är det! Tack!
Skicka en kommentar