Vart är jämställdheten på väg egentligen? De senaste dagarna har jag chockats av hur en del kvinnor fortfarande kämpar emot ett jämställt förhållande mellan man och kvinna. De använder sig som någon slags förlängning av sina män och gör allt sådant som männen inte orkar/behagar/ens behöver göra. En kvinna går upp varje morgon och dukar fram frukost till sin man och häller upp kaffet på en termos. Han är hemma hela dagarna. När hon kommer hem från jobbet står frukosten kvar på köksbordet och hon dukar av! Han är inte sjuk. Igår tittade jag på Ullared. Där var en ung tjej som tyckte att män inte skulle köra kundvagnar!? Nej, jag tror inte att hon skämtade. Hon tyckte att män skulle meka med bilar och inte shoppa. (Om jag minns rätt?).
För tre veckor sedan, när vi var i Danmark, så ringde jag hem och pratade i telefon med Mellan. Han var hemma hos sin farmor just vid det tillfället. Han berättade att de hade varit på bio på skoltid och tittat på en fånig film om killar och tjejer. Enligt Mellan så handlade filmen om att tjejerna "gjorde om" killarna så att killarna också började laga mat, dammsuga m.m. Mellan var riktigt upprörd när han pratade med mig. Vi killar är ju inte som de där killarna i filmen. Vi gör ju allt sånt där redan! Han tyckte att det var helt meningslöst att se en sådan film. Jag tänkte bara JA! JA JA!. Jag har lyckats!!!
Jag log lite inombords också över att han var hos farmor när han berättade det här för mig för hon är väldigt mycket för att dela upp uppgifter i manligt/kvinnligt. En sak hon har slutat säga till mig är "nu får du mer tvätt" när någon (oftast Samon/hennes son) spiller något på kläderna. Jag har alltid svarat med: Jag?!!
När hon delar med sig av sina husmorstips så svarar jag alltid: Säg det till din son istället för jag kommer bara att glömma bort det där!
Det är absolut inte helt jämställt här hemma hos oss. Det är lätt att anpassa sig efter omgivningens krav och förväntningar. Det är svårare att göra som man själv vill.
10 kommentarer:
Växer barnen upp i jämställd familj så tror jag inte det finns något bekymmer när de blir äldre. Min svärmor och svärfar är de mest jämställda i den generationen som jag känner, de delar på allt. Likaså här hemma, det har alltid varit självklart för min man. Och inget konstigt för barnen heller. Tvärtom i min familj, min pappa har börjat lära sig laga mat nu när han blev pensionär :) Men det är aldrig försent all lära...
Hurra för den här texten!! Att gå upp och laga frukost innan jag går till jobbet till min man, som dessutom är hemma, det skulle jag aldrig göra. Nu har jag ingen man, MEN två söner här hemma...dom får laga sin egen frukost och dom får verkligen lära sig jämställdhet här hemma - tvätt, disk, matlagning, städ, handla osv - det är där man måste börja. Hemma.
Ha en bra dag.
Helt rätt tänkt av både dig och Mellan :-) Jag tycker inte man ska prata så mycket om det överhuvudtaget (eller visa filmer) utan ta för GIVET att allt är allas jobb! Mailar dig, KRAM! :-)
Jag tycker det är en oerhört läcker diskussion. För vi har alla så olika krav på oss själva och på andra.
Hemma hos oss är mannen mannen i huset. Den med muskler och längd. Jag är kvinnan som står för estetik och schemaläggning.
Däremot är vi makalösa på att samarbeta och staffetta. Vi löser allt praktiskt hushållsarbete gemensamt. Likaså med barnen. Jag skulle aldrig nöja mig med nåt annat. För migmärndet en självklarhet. Art man lever tillsammans för
Att underlätta livet för varandra...
När jag blev ensamstående var jag väldigt glad över att jag faktiskt kunde tvätta bilen själv... Eller sätta upp en lampa. Numera kan jag inte göra knappt nåt men är ändå tacksam att jag kunde innan...
Dock är det inget som jag har lärt mig från innan för hemma hos oss var mamma inne och pappa ute...
Bra skrivet!
Det är svårt att bryta med invanda mönster som funnits i generationer. Jag har dock gjort det när det gäller hushållsarbete. Jag slutade plocka och städa i tid och otid och då började min man ganska snart. Därefter är det han som tagit huvudansvaret, det har bara blivit så även om vi kanske totalt sett delar ganska lika eftersom jag har huvudansvaret för matlagningen och en del andra fixargrejer.
Men. Att han städar lite mer (ibland mycket mer) än jag, gör att jag har dåligt samvete. En typisk kvinnlig kvarleva. Jag vet inte hur jag ska får bort det.
Jag har också funderat på det under den senaste tiden.
Egentligen är det skrämmande att det är så.
Men en sak som blir allt tydligare för mig det är att det inte "förväntas" lika mycket av männen rent generellt.
Dom kommer undan med saker som inte kvinnor gör, det hejjas på dom i karriären trots att dom inte presterat särskilt, det städas och plockas undan runt dom.
...börjar fundera på om dom kanske inte har förväntningarna på sig för att "man" tror att dom inte klarar av det.
Om det är så... är det då "vi" som förtrycker "dom"?
Såger som Nilla, det kvinnliga dåliga samvetet skulle jag vilja bli av med. Toppenbra text du gett oss. Mina tonåringar är jämställda här. Det är jag glad över.
RTK: Grattis till att du har sådana svärföräldrar!
Anna: Jag tycker inte om att be om hjälp och jag tycker inte om att serva. Det är ganska bra egenskaper att ha när man vill få livet mer jämställt.
Malla: Tack...
Fru Venus: Ja, just det alla ska ta för givet att det är allas jobb. Du skulle se diskbänken på jobbet ibland...oj, oj, oj säger jag bara. Gissa vilka det är som snyggar till?
Krakelsprakel: Om man känner sig jämställd med sin man så är man nog det! :)
Renée: Väldigt många har nog haft just sådana föräldrar som du har haft.
Gafflan: Tack.
Nilla: Jag läste eller hörde någonstans att det kommer att ta ytterligare 70 innan vi är helt jämställda här i Sverige. Jag undrar med vilken takt de hade räknat med då. Jag tycker det bli fler och fler "flickprinsessor och pojkriddare". Någon har lagt i backen när vi borde gasa.
Mika: Så klokt tänkt. Jag har också funderat massor på det där. Många gånger är det vi kvinnor som "formar" männen och gör dem till det som de blir. Vi skämmer bort, passar upp och styr och ställer så till slut tar de det vi gör för givet!
Singelmamman: Ja, varför får vi dåligt samvete för det våra män gör och inte gör? Jag hoppas mina söner är jämställda. Jag tycker att de är det. Jag gör inte slaviskt saker åt dem som de klarar av att göra själva.
Skicka en kommentar