onsdag 9 februari 2011

Jag blir glad...

när jag ser punkare. Häromdagen såg jag en ung kille med en alldeles lysande blå tuppkam på huvudet. Det var väldigt fint. Det var på sjukhuset. Jag tror många blev piggare av att se honom.

Här har jag bloggat om stil. Det bor nog en punkare i mig. Jag tycker att den här tjejen är så himla gullig med sitt röda spret.
Om jag hade haft en dotter så hade hon gärna fått se ut så! Mina söner får se ut så om de vill. Det vill de inte. De vill inte ens ha hål i örat. Jag fick ta hål i öronen på min 7-åriga födelsedag. Jag fick gå ned till en granne i samma trappuppgång. Hon kylde ned mina öron med isbitar och så värmde hon en nål med en tändare. När örat var bedövat av kyla och nålen var tillräckligt varm så stack hon hål i örat. Jag grät inte ens. Jag fick små silverringar i hålen. 

7 kommentarer:

Fru Gårman sa...

Vet inte om du såg att jag la till vem jag tillägnade låten till... Står överst i inlägget! :)

Punkare är coolt. Husbandet har fotat många, många när vi varit i London.

nillas liv på pinnen sa...

Du skulle kanske jobba på min skola...
Där finns det punkare.
Me like.

Mika sa...

Hahaha... hade man gjort så mot en 7 åring idag vet man inte vart det kunnat sluta.

Men... varför inte skaffa en sån där kam på dig själv? Den behöver ju inte alltid vara blå eller röd... den kan ju vara grön ibland!

Singelmamman sa...

Undrar alltid hur lång tid det tar och fixa sin frisyr. Och om de alltid gör det? Har en punkare aldrig a bad hair day? Undrar jag.

Lysande ögonblick! sa...

Jaaa, jag gillar också punkare. :-)

Hoppas du har haft en fin dag kära du. Förresten, jag gillar också att skriva lathundar. :-)

Kram

Monica sa...

Haha, jag har också tatt hål i öronen på det sättet :))

Ancan sa...

Jag gillar också männiksor som vill och vågar.
Denna vecka har jag njutit av den söta katttjejen som varit med i Helge Skoogs matlagningsprogram "halv åtta hos mig".