söndag 23 maj 2010

Pingst

Jag tycker att det är svårt att komma ihåg att det är pingst den här helgen. Jag glömmer bort det hela tiden. Förut, innan de var så dumma att de tog bort annandag pingst, så åkte vi nästan alltid till Öland under pingsten. Nu när det är en dag kortare så tycker vi inte att vi hinner dit. Pingsten 1993 åkte jag och sambon inte till Öland.  Den pingsthelgen var vindprognosen någonstans mellan bris och stiltje så vi stannade hemma och tillverkade Största! (Han är född i februari 1994).

Men när det nu ändå är pingsthelg så tänkte jag att jag skulle dela med mig av min tro. Den skriver jag om här.

5 kommentarer:

Gafflan sa...

Jag är också döpt och konfirmerad av traditionella skäl. Min gudstro är inte överensstämmande med svenska kyrkan. Att tillhöra en församlig ger, mig också, en trygghet även om jag inte går i kyrkan om jag inte måste.

Ensamma mamman sa...

Tack för din fina kommentar hos mig. Den gjorde mig glad och gjorde att jag hittade in till din fina blogg. Kram

Fru Venus sa...

Du är en mycket klok kvinna, knasterfaster. Kram

Malla sa...

jag tror inte. Jag är döpt men ej konfirmerad - alla vänner gjorde det för presenterna och så lågt ville jag inte sjunka. Fabbe och Nellie är döpta av traditionella skäl. :)

Ulrika sa...

Jag är nog lite som dig. Agnostiker kanske man kan kalla mig, dvs jag vet inte.

Jag tror inte på en traditionell Gud, jag tror att Jesus har funnits och vad som händer efter döden vet jag inte. Kanske finns någonting efteråt men mest troligt ingenting.

Jag har gått ur Svenska Kyrkan, jag vill inte bidra till kyrkans välstånd när jag inte använder eller tror på den.

Jag är konfirmerad för att mamma tyckte det, det var liksom så det gick till då.

Jag upptäckte igår att det var pingst, på någons blogg, snacka om vara i något lulligt tillstånd ;)