När jag tänker på hur helgerna var när jag var barn så minns jag väldigt tydligt doften av helg. Mamma gjorde alltid mat som tog tid på helgerna. Det stod en gryta och puttrade på spisen eller så stod det något i ugnen väldigt länge.Väldigt ofta var det höns eller så var det en grytbit. Serverades alltid med ättiksgurka. Ättiksgurkan stod på den lilla bänkskivan bredvid spisen. Hon skivade gurkan väldigt tunnt med en osthyvel och sedan hällde hon på ättika, salt, socker och till sist några kvistar färsk persilja. Jag minns hur hon hela dagen gick och stoppade pekfingret i lagen för att smaka av. Hon blev liksom aldrig riktigt nöjd utan tillsatte mer ättika eller mer salt eller socker. Inte förrän maten var klar så var hon nöjd med smaken på ättiksgurkan verkade det som. Till maten åt vi alltid kokt potatis. Det var pappa som kokade potatisen.
Idag lagar jag också mat som tar tid. Fy sjutton så bekvämt det är. Lägg lagom många fläskkotletter i en ungsfast form. Blanda matlagninggrädde, cremefraiche, soya och sambal oelek och häll blandningen över kotletterna. Ställ in i 150 graders varm ugn och låt det stå där i en och en halv timma. Till detta kommer jag servera potatismos. Vi köper alltid den där potatisen i påsen som det står "Mos" på. Det blir alltid bra potatismos av den. Tyvärr har jag ingen ättika hemma så jag kan inte göra ättiksgurka på mammas sätt.
Min mamma dog i december 1996. Då var jag 28 år. Plötsligt var jag den enda vuxna kvinnan i släkten på "min" sida. Min bror var skild och hade tre barn som då var 12, 10 och 8 år gamla. Mina söner var knappt 3 och 1 år. Jag kände att det var min uppgift att ta hand om min pappa, min bror och alla barnen. Det var viktigt för mig att vi fick en fin jul utan mamma.
7 kommentarer:
Lämnar ett litet tassavtryck! Såg att jag följde din blogg med min "gamla" blogg så jag har nu bytt så jag följer på rätt.
Vi kallar den gurkan för pressgurka. Förmodligen för att vi (läs min mamma) lägger ett fat på gurkan för att pressa ner den i lagen
Känner igen Shamrocks beskrivning :-) Du var stark som orkade ta vara på hela din familj. Kvällskram!
Jesse: Välkommen tillbaka. Jag har undrat varför du försvann. :)
Shamrock: Ja, just det. Pressgurka kallade hon den också för! Hon la ett kaffefat ovanpå för att pressa med.
Fru Venus: Just så sa alla då också. Jag var stark.
Åh... det måste varit tufft för dig. *kramar*
Det är något du ska känna dig väldigt stolt över... att du tog ansvar och gör fina jular för hela familjen. Situationen runt det känns väldigt tråkig och jag sörjer med dig där... men då jag tror på det jag gör så är jag övertygad om att din mamma är väldigt stolt över dig.
Kram Mika
Jo förresten! Det är egentligen helt fantastiskt att den absolut godaste maten är den som klarar sig själv! Man borde verkligen laga sån mat alltid!
Kram igen...
Du skriver så bra om livet, jag blir väldigt berörd.
Skicka en kommentar