Verkar som om jag har åkt på en riktig bonnförkylning. Snuva, hosta och feber har jag. Vet inte om jag någonsin haft en sådan här kraftig förkylning tidigare. I morse var det riktigt jobbigt men efter 1 Ipren och 2 Alvedon så känner jag mig helt ok faktiskt. Nu har jag både ätit lunch och hämtat posten. Det är bara jag som är hemma idag. Minsta är i skolan igen. Han kommer hem om cirka en timma.
Hur hemliga är era bloggar? Min är ganska hemlig. Förutom familjen så är det kanske 7 - 8 personer som jag känner som känner till att jag har en blogg. Av dessa 7 - 8 personer så är det 1 som kommenterar här ibland. Vi har diskuterat bloggning på jobbet någon gång och de flesta verkar tycka att det är bara människor med exhibitionistiska behov som bloggar. Skulle jag säga att jag bloggar så skulle det vara som att avslöja någon väldigt extremt om mig själv. Jag har en arbetskamrat som är väldigt nyfiken. Ibland i diskussioner så kanske jag tycker att det passar in med ett citat från någon av er andra bloggare. Om jag säger "jag har hört att vissa kvinnor kallas sina fettvalkar kring midjan för volanger" så vill hon veta exakt var jag har hört det, av vem och när. Det kan bli lite klurigt ibland att förklara utan att ljuga. Kanske det är en generationsfråga. Jag är ju yngst på min arbetsplats med mina 42 år. De andra är 50+ allihopa. Har ni mött fördomar om bloggare? Hur öppna är ni om att ni bloggar?
9 kommentarer:
Som du vet är min blogg inte alls hemlig. Min pappa brukar läsa, min exsvärmor läser, mina systrar läser och även vänner. Från början fattade jag inte ens att det fanns folk som valde att vara anonyma. Nu kan jag däremot förstå att en del väljer det. To late for me :P
Det är inte så många som vet om mitt bloggande och jag vill ha det så!
Fast dom vet om att jag läser bloggar och gärna, så som du, citerar vad någon sagt eller tyckt. Ingen som tycker det är konstigt eller så. Vad jag tycker är konstigt är att det finns några på mitt jobb som tror att det kostar pengar att blogga och att LÄSA bloggar! Då frågade jag om han, för det var en man, skojade eller om han menade allvar!? Han var allvarlig...då förklarade jag att det kostar inte en endaste peng.
Krya på dig.
Kramen.
Krya på dig vännen :-) Det är inte många som vet att Fru Venus är just jag och jag vill vara hemlig av två anledningar; mina barn tycker det är "skämmigt" ibland, och jag vill inte ha kommentaren: "men du kan väl inte skriva, du städar ju!?".
Min är ganska hemlig. Jag talar inte om åt alla att jag bloggar, bara dom närmaste vet, dom jag vill ska veta.
Ibland önskar jag att ingen visste, ibland vill jag ösa ur mig en massa irritationer etc men det går liksom inte.
Kanske lika bra det ;)
Krya på dig!
Min är ju inte så hemlig, men jag väljer att vara ganska privat i den ändå. Min familj och mina vänner vet ju att jag bloggar. Det är liksom ingen hemlighet, men jag går verkligen inte runt och säger att alla ska in och läsa min blogg.
Fördomar? Näe, inte alls faktiskt.
Krya på dig bloggvännen!
Bloggen för mig är inte hemlig. Och jag tycker att det är okej så. Men jag väljer såklart bort vissa ämnen och känslor. På gott och ont antar jag. :-)
Krya på dig. Hoppas morgondagen blir bättre.
Hej alla: Tänk att det ska vara så svårt att våga stå för den man är. I alla fall är det så för mig. Åtminstone har jag svårt för det på jobbet. Om jag har det svårt att tala om att jag bloggar, hur är det då inte för andra med andra "avvikande" beteenden. Jag och min chef har haft meningsskiljaktigheter förut och jag aktar mig noga för att bli osams med henne igen. Det är ju hon som sätter min lön...tyvärr.
Haha, hemliga såklart ;). Eller snarare anonyma när jag tänker efter... Inte hemliga så att jag inte skulle erkänna att, om jag fick frågan. Däremot skulle jag inte berätta vem jag bloggar som. Familjen vet jag skriver och förstår mitt behov av att få göra det. Är egenligen en superöppen och ärlig person så därför förtjänar jag att få vara lite hemlig här. Min blogg är min ventil och har fått mig att må så mycket bättre. Kunde jag skriva roligt så skulle jag kanske stoltsera med det. Nu känner jag mig fram lite försiktigt istället. Har Facebook och är så trött på det, sitter tyst i ett hörn och orkar aldrig uppdatera - vad är vitsen med att berätta för grannen att jag hänger tvätt? Ibland är jag nära att ropa "hallå jag bloggar istället, om min insida!" men sånt ståhej vill jag ju samtidigt inte ha. Det sköna med att vara anonym är att kunna lufta saker som jag def. inte skulle ta upp om jag satte mig själv på kartan. Händer ibland att jag vill flasha upp ett foto. Typ 5 min en gång i månaden ;) så att folk kan kika och se att jag ser normal ut trots mitt sorgliga jag :D Kanske en dag att jag skaffar en helt öppen blogg. Kanske ;)
Krya på dig. Kram.
Regnnatt: Ibland känner jag också ett stort behov av att ha en sådan blogg som du har. Idag var en sådan dag. Inte pga förkylningen utan annat som hände. Jag håller med dig om Facebook, det är allt bra konstigt. (;
Kram.
Skicka en kommentar