Ni kan läsa mitt förra inlägg också om ni vill. Jag skrev det för en stund sedan. Jag skrev om vad jag äter.
Igår var jag på bio som ni kanske redan vet. Efter bion så skulle min biokamrat cykla hem. När hon skulle ta sin cykel ur cykelstället så var den alldeles nedskitad av kajskit. Det var tråkigt tycker jag. Det var inte det som var det roliga som jag skulle berätta. Jag kom bara att tänka på det nu.
Min biokamrat följde mig till min busshållplats. Jag har ingen egen busshållplats men jag menar den hållplatsen där bussarna som går förbi där jag bor går ifrån. Jag tror ni fattar. Nu kom jag på en annan rolig sak som jag måste berätta innan jag berättar det jag ska berätta. I huset mitt emot min busshållsplats bor min arbetskamrat Maggens 92-åriga mamma. Maggen har berättat att hennes mamma brukar stå i fönstret och titta på bussarna och på folket som står och väntar på bussen. Jag har vetat länge att hon brukar stå och titta. När jag står där och väntar så brukar jag titta upp för att se om jag ser 92-årig dam som tittar ned. Jag brukar stå och spana uppåt ganska så intensivt för jag tänker att små 92-åriga damer kan vara ganska så svåra att upptäcka om de gömmer sig bakom en gardin t.ex. Jag har tänkt att jag ska vinka till henne om jag ser henne. Häromdagen fick jag reda på att min före detta svåger bor i det huset. Han bor troligen under 92-åringen. Han har nog undrat varför jag har stått och stirrat så intensivt upp mot hans våning. Ha ha ha ha.
När jag satt på bussen och hade åkt några hållplatser kom det på en ganska så biffig typ. Det var en ganska lång bredaxlad kille med rakad skalle. Han hade en hund med sig. När han klev på bussen så sa han "KOM NU HUNDJÄVUL" och så ryckte han väääääldigt försiktigt i kopplet som han hade i handen. I kopplet hade han en väldigt liten hund. Jag tror att jag aldrig någonsin har sett en sådan liten fullvuxen hund förut. Det kanske var för att den där killen var så stor som hunden såg så extremt liten ut. Jag vet inte. Jag är ganska säker på att rasen heter långhårig chihuahua. Hunden fick sitta på sätet bredvid sin husse. Den blev klappad och kelad med under hela resan. Det syntes att den hunden var älskad. Killen var hård utanpå men mjuk inuti. Det var det som var det roliga jag ville berätta. Det kanske var mer charmigt än roligt men det såg roligt ut när han ryckte sådär försiktigt i kopplet och när han sa "KOM NU HUNDJÄVUL". Ha ha ha ha.
9 kommentarer:
hahahahahaha...javisst! det är sött på nåt vis!
Hihi. Låter otroligt gulligt och jag kan se framför mig hur han gosar med lilla hunden. Super!
Hundar kan verkligen smälta den hårdaste ytan, dom är fantastiska! Mysig historia!
Och kul med svågern, haha!
Hahhaa, vilken gullig och rolig historia. Som så många gånger ska man inte döma hunden efter håret ;)
Vi har en familj här i samhället som tränar som fasen. Mannen har troligtvis ätit anabola, är stor som ett hus. De har två dvärgpinchers, vadå helt FEL! Sen den hunden som bet min hund, dennes matte väger 45 kilo och hunden väger mellan 70 och 80... Jösses...
Det händer så mycket roliga saker runt dig! =D
Men det där med fågelskiten var ju inte så roligt. I synnerhet inte i förmiddags när jag kom ut och som vanligt hade skiiitbråttom till jobbet och såg den där nedskiiitna cykeln.
Jag sprang in och hämtade en kastrull varmt vatten och slängde över cykeln men det hjälpte inte så mycket, kan jag säga.
Jag tycker det var en gullig historia, lika gullig som kul.
Jag såg en biffig kille en gång, med skalligt huvud, tatuerad på halsen och på armarna. Någon slags bult i örat, ja du fattar.
Denne monstruösa man kom gående mot mig där jag stod, och jag undrade så smått om jag skulle få en smäll.
Det fick jag inte. Han hämtade sin mormor. Hon stod bakom mig med sin rullator. Där stod han och sträckte ut armen och sa -Kom mormor så följer jag dig hem.
Det var också gulligt. Och där fick jag för mina fördomar. Det kändes mindre gulligt.
Tur att han inte sa mormordjävul i alla fall ;)
Haha. Väldigt macho alltså ;)
Förresten, här är jag!
Oslo: Hunden var söt. Killen var...stor.
Sara: Usch, jag vågar aldrig titta upp mot de fönstren igen.
Madlar: Det är så sant så sant.
Renée: Jag vet det ser helt galet ut!
Nilla: När min cykel hade blivit hoppad, sparkad hälld öl och pissad på så tog jag den till biltvätten och spolade den med högtrykstvätten innan jag lämnade in den på reparation.
Ulrika: Ha ha ha. Det hade verkligen varit kul om han hade sagt mormorsdjävul.
Nya Finn: Welcome back!
Skicka en kommentar