torsdag 25 november 2010
Min telefonfobi
Har nog inte berättat för er att jag är rädd för telefoner. Nja, inte precis så att jag går omvägar när jag ser en telefon utan det är mer själva samtalen som kommer i dem som jag är rädd för. Jag svarar nästan aldrig om jag inte vet vem det är som ringer. Ringer ett okänt nummer flera gånger så kollar jag på Hitta eller Eniro vem det är som söker mig. Om det är någon bekant så ringer jag tillbaka. Idag upptäckte jag att jag hade två missade telefonsamtal på min mobil. De var från ett obekant nummer. Jag kollade på Hitta. Numret gick till en granne som jag inte känner. Jag såg på adressen att den som ringt bodde väldigt nära mig. Jag får nästan katastroftankar då. Tänker att nu har Minsta gjort något bus eller så har Sambon kört över grannens hund eller...? Oj, vad jag har oroat mig hela dagen. När jag kom hem frågade jag familjen om de kände någon xxx xxxxxxx. Det gjorde Största. Det är hans musiklärare i skolan. Han bor granne med oss! Han ville lämna noter till Största. Nästa gång ska jag försöka att inte bli orolig när någon ringer....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Oj! Det låter jobbigt!
Man hinner alltid tänka det värsta. Konstigt nog. Får panik av hemligt nummer på telefonen, tror alltid det är från sjukhuset.
Men raring....vad du jagar upp dig i onödan! KRAM!!
Vilken tur du hade! Annars brukar sådana samtal betyda att man a. har ett träd som skuggar deras tomt b. Barnen har slagit sönder en ruta hemma hos grannen c. det är dags för den årliga granne-fylle-festen.
Men åh. Bara noter liksom. Ja, bra om du övar lite på det då. :-)
Vilken tur att det inte var något värre
Själv är jag nästan tvärtom. Svarar gärna om det är något okänt nummer. Svarar gärna och pratar mycket i telefon. Gillar det, säkert en kvarleva från ungdomsåren då jag och bästa kompisen ringde varann så fort vi skilts åt i korsningen efter skolan.
Har oxå varit sådan men det har väl kanske "växt" bort lite. Numera är det barnet som har fått ta över denna fobi...
Livet: Det är jobbigt. :( Välkommen som följare!
Rut-Knut-Tjut: Nästan allt hemskt som skett i mitt liv har jag fått reda på genom telefonsamtal.
Fru Venus: Jag vet...
Mika: Den årliga grannefyllefesten skulle jag gärna gå på om jag blev bjuden. ;)
Finnpajsaren: Ring två gånger så ringer jag tillbaka till dig. :)
Shamrock: Vi hade ingen aning om att Störstas musiklärare bodde så nära oss. Nu vet vi det.
Singelmamman: Någon gång ska jag berätta orsakerna till varför jag är så nojjig när det gäller telefoner.
Renée: Minsta springer gärna och svarar! På jobbet är jag inte alls rädd för att svara i telefonen. :)
Skicka en kommentar