lördag 22 januari 2011

Äntligen är det lördag!

Har ni haft någon sådan där års-kris? Jag tyckte att det var väldigt jobbigt när jag skulle fylla 20 år. Det stressade mig väldigt mycket. Jag trodde att mellan 20 och 30 så skulle själva livet ske. Det var då jag skulle skaffa mig en utbildning, ett bra jobb, en karl, ett hem och några barn. När jag var 19 år så hade jag ett jobb men ingenting av allt det där andra. Jag trodde att om jag inte skulle fixa allt det där innan jag fyllde 30 så skulle det vara kört för min del sedan för ingen skulle vilja ha en 30-årig ful gammal kvinna, varken någon arbetsgivare eller någon man. När jag var 26 år hade jag inte utbildat mig men jag hade ett bra jobb, jag hade en man (Sambon), jag bodde i radhus och jag hade ett barn. Sedan har livet rullat vidare.

Nu är jag 42 1/2 år, sambo sedan 1989, bor i villa, har tre barn, en universitetsutbildning och ett arbete. 


11 kommentarer:

Renée sa...

Jag har mått dåligt i omgångar men det har nog berott på andra saker. Kris betyder ju utveckling så det kanske är bra, vem vet?

Shamrock sa...

Nej, jag tror inte att jag har haft någon ålderskris. Har haft så fullt upp med annat att det liksom inte hunnits med

Snäckskalsdalen. sa...

Har aldrig haft någon form överhuvud taget av årskriser, är bara glad att jag får vara med och att jag får benen över sängkanten om morgnarna.....
Kramar

4U2! sa...

När jag var 19 så en vän att jag började bli gammal och ingen pojkvän hade jag så jag skulle förbli en ungmö. Vid 28 hade jag flera barn, man, BR-radhus, yrkesutbildning från Universitetet, bil och massor med glädje och kärlek.

Knasterfaster sa...

Renée: Livet kan inte bara var en räckmacka. Självklart så är det bra med en kris då och då.
Shamrock: Precis så där brukar jag också uttrycka mig. Sambon och jag har aldrig krisat men det är nog för att vi har haft fullt upp med annat.
Snäckskalsdalen: Det är en storhet att kunna glädjas åt det lilla.
4U2: När jag var 20 fick en av mina bästa vänner barn. När jag sa att jag tyckte det var tidigt så sa hon "men vi är faktiskt 20 år nu, har du inte fattat det?". Hennes äldsta dotter pluggar till läkare nu.

Singelmamman sa...

Jag har inte ålderskrisat, jo när jag var tonåring. Men det var nog mer exsistentiella frågor. Däremot krisar jag rätt ofta. Fortfarande. Men rädd för att missa ngt är jag inte.

Monica sa...

Jag har aldrig kännt att jag inom en viss ålder måste/borde/ska "bocka" av något.
Men jag hade nog en 30 årskris!
För jag skilde mig, bytte jobb och bostadsort det året...
Lördagskram :)

Mika sa...

Jag har krisat... oj vad jag har krisat.... men jag tror att jag tar itu med själva frågan direkt. Mår jag dåligt över att jag ska fylla 26 (oj vad jag mådde dåligt då!!!) så mådde jag dåligt fullt ut. Jag dämpade aldrig min ålderskris med yttre saker (typ flytta, säga upp mig etc.) Nej jag vältrade mig i det och så småningom försvann det av sig själv. Det kanske inte är det bästa sättet... kanske är det bra att tänka, bryta upp och göra om... jag har aldrig funderat på det tidigare...

Knasterfaster sa...

Mika: Du har säkert gjort på rätt sätt när det krisat för dig. Det är inte säkert det går att fly ifrån problemen genom att flytta på sig.

Knasterfaster sa...

Singelmamman: Det låter bra tycker jag.
Monica: Så skönt det måste ha varit att ta itu med allt det där på en gång.

Mika sa...

Tror du inte? jag vet inte... när samma saker kommer upp vid varje kris så kanske man borde fundera om man är på rätt spår i livet.