I natt läste jag sista sidan i boken Igelkottens elegans av Muriel Barbery. I boken citeras öppningen i Leo Tolstojs roman Anna Karenina. Jag var för okoncentrerad när jag började läsa Igelkottens elegans men mot slutet fängslade den mig. Det är sorgligt att närma sig slutet av en bra bok. När man läst sista raden är det som att mista något värdefullt.
3 kommentarer:
Håller med dig. Först sträckläser man. Men ju närmare slutet man kommer ju långsammare går det eftersom man vill att boken ska räcka l ä n g e
Så kan det vara ibland.
Ja, visst är det sorgligt. Tur det finns så många bra böcker kvar att läsa i världen. :-)
Skicka en kommentar