Kan det vara abstinens?

Känner mig fortfarande melankolisk. Idag jobbade min chef sin sista dag innan sin semester. Imorgon åker hon till Australien och stannar där i sex veckor. Kan det vara chefsabstinens jag lider av? (Chefsabstinens blev inte understryket med ett rött streck så det ordet finns kanske i SAOL. Kanske det är en vanlig åkomma!? Jag har aldrig hört ordet förut). Eftersom jag inte kommer att vara utan chef förrän imorgon så lider jag kanske av pre-chefsabstinens.  Vi firade/vinkade av chefen med bullfika på eftermiddagsrasten. Chefen fick en lyxbulle och jag och Toa-Lisa fick varsin enkel kardemummabulle. (Det var för att det endast fanns en lyxbulle kvar när Toa-Lisa och jag var och handlade bullarna). Vi hade bestämt oss för att handla vaniljhjärtan (vaniljhjärtan blir understrycket med ett rött streck!? Förslag till stavning: hjärtslitande!?) men hon som säljer fika- och matbröd hade inga vaniljhjärtan idag. Hon har det ibland. Vaniljhjärtan tycker jag väldigt mycket om. Jag tycker om lingonkardemummakaka också. Det var inte direkt hjärtslitande att det inte fanns vaniljhjärtan att köpa just idag. Det är faktiskt inte precis hjärtslitande att chefen ska vara långledig heller. Chefen skojade och sa att jag kunde få åka med henne. Jag sa att jag skulle åka hem och hämta passet. Men hon skojade ju bara så jag åkte aldrig hem och hämtade det.
När jag åkte hem från jobbet idag så var det en kvinna som blev dålig på bussen. Hon gick av bussen och la sig på asfalten. Busschauffören och en passagerare ringde efter ambulans. Vi väntade i säkert 20 minuter på att ambulansen skulle komma men den kom aldrig. Bussen åkte innan ambulansen hade kommit. Kvinnan hade sällskap för hon låg vid en busshållplats så där stod människor som skulle med en annan buss än den vi satt i.
Min granne var den passageraren som gjorde mest med kvinnan. Hon sprang fram och tillbaka mellan buss och kvinna och det var hon som ringde ambulansen som aldrig kom. När vi steg av bussen här där vi bor så tackade jag henne å alla passagerares vägnar för att hon gjorde det som ingen av oss andra gjorde. (Men alla 30 passagerarna kunde ju inte engagera sig i en liten tant - det skulle ju ha blivit för många "kockar i soppan" då det förstår ju vem som helst). Hon berättade för mig att kvinnan hade sagt att hon hade ont i hjärtat men enligt min granne så var det nog mer troligt något med magen. Det var första gången jag pratade med min granne. Nu kommer vi kanske börja heja på varandra vid bussen!